En stunds frånvaro...ett signum för mig när det gäller bloggandet. Men jag är ganska styrd av mina känslor och bloggar inte bara för att få högre statistik eller som safr bara för "att". Det blir att skriva när jag känner ett behov eller inspiration, eller när jag verkligen behöver få utlopp för mina känslor i ett stort brett forum, utan att för den skull berätta precis ALLT. Vem som helst kan ju läsa detta och det har man i bakhuvudet.

Åter till verkligheten så skulle jag göra en recension på Nikki Sixx bok; This is gonna hurt, men efter allt pluggande inför ett prov som kommer i juni, så föll inspirationen bort på den punkten. Det är så mycket med min häst just nu att jag vill bara försvinna. Han har drabbats av en kronisk skada som vi har behandlat i två omgångar, satte i gång honom för sju veckor sedan, och så förra veckan när det gått sex veckor sedan sista behandlingen så busade han med kompisar i hagen och blev då halt igen. Och det ser ut som att jag kommer låta honom somna in i sommar. Jag gråter varje dag över detta, känns så obeskrivligt jobbigt. Han är ju mitt hjärta på fyra ben...men vem är jag att spela med hans liv bara för att jag vill att han ska leva. Jag måste se till hans bästa..men det river ju själ och hjärta ut mig!

(fotot taget av Emma Karlsson)