I måndags var det tre veckor sedan Albin fick somna in, det känns som en evighet, men ändå precis som om det var igår. Saknaden är så oerhörd och stor, men det är skönt att kunna besöka graven och sätta nya blommor och bara vara där med honom i anden. Jag kämpar vidare dag för dag för jag vill hedra Albin och allt han gjort för mig, den människa han hjälpt mig att bli.
Spanar efter ny häst, och just nu är det en fin 1-åring som jag är sugen på, men tänker inte rusa in i något. Det som sker, sker och känns det rätt så blir det ju köp.

Men götet lockar också, med ett nytt liv och helt andra möjligheter än här uppe i norrland....

(Bilden tagen av Emma Karlsson på Albin sommaren 2010)