Planen för idag vara att komma igång med intervalljobben, om underlaget skulle tillåta. Men jag kom mig inte ens ut med hästen ur stallet, för den högra framskon hade vridit sig så pass att det kändes inte som ett alternativ att fara ut med Hypra. Jag ringde min hovslagare och rådgjorde med henne, om hon hade tid att komma tidigare än nu på tisdag, men hon hade fullt så då beslutades det att plocka av skon och för att Hypra inte skulle bli låghalt så tog jag av den vänstra framskon också. Just nu känns det så bittert, men Hypras hovar har samtidigt växt som ogräs så att det skulle bli något problem med skorna är inte helt otippat. Är sju veckor sedan hon skoddes sist så det blir nu att gå ner på sex veckor istället. Man lever och man lär hela tiden.

 

Hade ju tänkt göra en nystart på bloggen med först en årskrönika och sedan följa upp det med att skriva om tänket,upplägget, drömmarna och målet med 2015. Har läst mina favorit bloggare, inom helt andra discipliner än vad jag håller på med visserligen, men jag anser att man kan hitta inspiration överallt! Gemensamt för dessa bloggare är fokus,planering, målmedvetenhet och resultatfokuserande. Så i mitt huvud har jag knepat och knåpat ihop något att sätta på pränt om vad jag vill att jag och min häst ska uppnå detta år. Så hinner det gå fyra dagar in på detta 2015, det blir söndagen den 4/1 och jag och Hypra ska ut på vårt sista skritt pass innan det på måndagen skulle vara dags att dra igång med konditionsträningen igen. När jag hämtar henne i hagen så vill hon först inte komma till grinden, vilket hon inte heller gjort gången innan när jag skulle hämta henne, annars är Hypra en häst som börjar gå mot grinden direkt hon ser att man för att ta in henne, eller så kommer hon direkt man ropar. Bara det gav mig en känsla av att något inte stod rätt till. Väl inne i stallet så ser jag att hon har ett rostfärgat näsflöde och jag ringer till Ann-britt som äger stallet och ber henne komma ut och titta. Hon konstaterar att ena polypen är svullen samt satt Hypra är svullen bakom ganascherna. Det kändes bara så jävla typiskt, att precis när vi ska komma igång på allvar för denna säsong så händer detta. I bakhuvudet låg att det kanske var något som kom från viruset vi haft i stallet då Hypra tidigare fått feber en vecka, så jag ringde veterinären följande dag. Två besök blev det totalt, men något riktigt svar fick jag inte mer än att det var spottkörtlarna som varit svullna och att hon hade en lättare inflammation i svalget. Troligen var detta något som viruset orsakat så det blev metacam plus vila.

 

Men nu är vi åter igång! Skrittade henne en vecka och nu har hon joggats i snart två veckor. Tummar och tår håller jag för att denna gång så ska vi få vara friska och hela fram tills det är dags för kval!

Uppehåll haha vad kan man säga mer än att jag är en mästare på det!

Idag så var det iaf drögning på schemat för Hypra! Skulle egentligen ha blivit av igår, men det blev det inte för att Hypra hade blivit sparkad eller lyckats trampat sig själv vid bus eller bråk, så hon hade en ytlig rispa på insidan höger bak och ett litet punkteringssår på utsidan, lite varm o pyttelite svullen så jag tog bara ut henne på tömkörning och kollade så det inte fanns någon hälta, men det gjorde det som tur var inte! Lite stel var hon, men det är hon lite överlag jämt, skulle behöva ta hit equieteraputen snart igen så han får känna igenom henne och mjuka upp henne. Så det blev som sagt tömkörning för henne och en tur drögning med stallkompisen Slotts Ruben istället, han var så fin och duktig! Anna hade bett mig motionera henne och Mats fina springare och det tackar man ju inte nej till=)

Men idag blev det av med´drögningen och Hypra hade energi för 3 hästar! Hon skrittar inte utan det liknar mer powerwalk för häst! Sen har jag nu lagt in travinslag i drögningen och det älskar hon, inte brydd att hon har stötting och däck efter sig....! Men skötte sig gjorde hon fint, förutom att hon blev rädd när det knäckte i träden pga av att temperaturen kröp neråt och att dom var och lastade timmer på andra sidan vägen, så hon kröp ur skinnet mer än en gång, men tillslut stannade jag helt så hon fick lyssna och litegrann inse att det inte var något som var på väg att döda henne. Anna var med och red efter oss med Ruben och det gick bra, men han blev änn mer stressad över ljudet när vi väl kom in i stallet...:/

Kval lutar det åt i mitten av April, så nu har vi ett mål att sikta mot! Så nu höjer vi allvaret i träningen. Min lilla tjej ska nu ta klivet mot att tävla på riktigt!

Är i Uberg hos kärleken ett par dagar nu och Hypra är i trygga händer hos min underbara vän Anna, som ställer upp för mig till 100%. Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne eller vad jag ska göra för att återgällda allt hon ger och gör för mig.

http://youtu.be/rnztMhtUF6o
Till dig min Anna=)

Ja, då var det då kanske dags att skriva lite hur jag upplevde den 24/9 då Hypra och hennes stallkamrat Slotts Ruben klarade sitt premielopp.

Lastningen på Trevnaden gick bara bra. Hypra passade på att stretcha lite som en katt innan hon skulle gå på, upp med rumpan i vädret och ut med frambenen! Sen var hon redo att kliva på=) Själva resan ner till Umeå gick utan problem, hästarna skötte sig bra vilket kändes mycket skönt. När vi väl kom fram till Umåker så lastade vi ur och bar in sakerna i gäststallet. Jag och Anna hämtade nummerlapparna medans henne sambo Mats höll koll på hästarna. Efter det så ringde jag min kusk Annsofie Bergfelt för att meddela när jag ville att hon skulle värma Hypra. Men det visade sig att hon var inte vid banan men skulle skynda sig dit, Anna i sin tur fick inte tag på Micael Melande som skulle köra åt henne, tror ni stessfaktorn steg eller????
Men Melander dök upp och efter Anna pratat med honom så selade vi på hästarna för att ha dom redo. Min kusk blev dock sen så Melander for ut med Ruben, Hypra blev stel som en pinne och jag såg hur stressad hon blev! Vilket tyvär gjorde mig stressad också:( Anna frågade om jag ville fara ut med henne och skritta på plan men jag kunde knappt svara och när jag väl gjorde det så lät jag sur och otrevlig. Bad snabbt om ursäkt men jag kände mig inte i rätt sinnestämning för att köra min egen häst just där och då. Som en räddande ängel dök så Annsofie upp och det var bara att släppa lös Hypra och ge Annsofie direktioner påväg ut till banan. Väl ute på banan så skötte Hypra sig bra överlag, blev lite rädd för lastbilen som vattnade banan, ropade efter Ruben och hoppade för en skugga. Värmningen i sig pågick i ca 10 min innan första kval/premieloppet skulle gå. Hypra fick bra beyg av Annsofie efter värmningen, hon sa att det var en fin liten märr som hade lätt för sig=)
Efter sedan en kvart så var det våra hästars tur att ge sig ut på banan igen och nu var det verkligen allvar. Dom värmde åter igen fint, och gick sedan in i startvolten med varmbold i volten framför, och innan man visste ordet av så var dom iväg. Sida vid sida låg dom in till första kurvan, DÅ kom en galopp för Hypra. Hon ställde sig snabbt och tog sig igenom första kurvan och då kom en till galopp på bortre långsidan!! Jag kände mig helt överkörd för jag visste att om hon så ens bara tog ett galoppsteg med fram eller bakbenen efter det så skulle hon vara diskad. Ruben varvade på 1.59 annonserades det i högtalarna och Hypra kom en bit bakom.Jag ville bara dö jag var så nervös!! Ett varv till tog dom sig runt och när Hypra kom in i upploppskurvan så brast det för mig, jag grät som ett barn, det blev bara för mycket för mig. Vid målgång så var det bara att skärpa till sig lite för att ta emot henne när hon kom av banan. Annsofie grattade mig och sa att efter andra galoppen så hade hon bara kört på säkerhet, första varvet hade gott på 2.04 och hon kom i mål på 2.06.1.
Det gick som inte att ta in allt utan när Annsofie hjälpt mig att sela av vagnen och man började ta av selen och sätta på svettäcke i väntan på att resultaten skulle annonseras i högtalarna. Och när resultaten väl kom så brast det igen och tårarna rann. Jag kramade Hypra och grät mot hennes hals. Det var en sådan lättnad och jag kände en sådan stolhet att mitt hjärta nästan brast. Hypra har inte haft den bästa starten som 2-åring med lång västperiod och egentligen bara tränats ordentligt sedan midsommar. och så går hon ut och gör en bra tid trots två galopper......!! Fina älskade Hypra!
Behöver jag säga att resan hem kändes så lätt=)

Lånar bild från Annas blogg på våra fina hästar!