Ja, då var det då kanske dags att skriva lite hur jag upplevde den 24/9 då Hypra och hennes stallkamrat Slotts Ruben klarade sitt premielopp.

Lastningen på Trevnaden gick bara bra. Hypra passade på att stretcha lite som en katt innan hon skulle gå på, upp med rumpan i vädret och ut med frambenen! Sen var hon redo att kliva på=) Själva resan ner till Umeå gick utan problem, hästarna skötte sig bra vilket kändes mycket skönt. När vi väl kom fram till Umåker så lastade vi ur och bar in sakerna i gäststallet. Jag och Anna hämtade nummerlapparna medans henne sambo Mats höll koll på hästarna. Efter det så ringde jag min kusk Annsofie Bergfelt för att meddela när jag ville att hon skulle värma Hypra. Men det visade sig att hon var inte vid banan men skulle skynda sig dit, Anna i sin tur fick inte tag på Micael Melande som skulle köra åt henne, tror ni stessfaktorn steg eller????
Men Melander dök upp och efter Anna pratat med honom så selade vi på hästarna för att ha dom redo. Min kusk blev dock sen så Melander for ut med Ruben, Hypra blev stel som en pinne och jag såg hur stressad hon blev! Vilket tyvär gjorde mig stressad också:( Anna frågade om jag ville fara ut med henne och skritta på plan men jag kunde knappt svara och när jag väl gjorde det så lät jag sur och otrevlig. Bad snabbt om ursäkt men jag kände mig inte i rätt sinnestämning för att köra min egen häst just där och då. Som en räddande ängel dök så Annsofie upp och det var bara att släppa lös Hypra och ge Annsofie direktioner påväg ut till banan. Väl ute på banan så skötte Hypra sig bra överlag, blev lite rädd för lastbilen som vattnade banan, ropade efter Ruben och hoppade för en skugga. Värmningen i sig pågick i ca 10 min innan första kval/premieloppet skulle gå. Hypra fick bra beyg av Annsofie efter värmningen, hon sa att det var en fin liten märr som hade lätt för sig=)
Efter sedan en kvart så var det våra hästars tur att ge sig ut på banan igen och nu var det verkligen allvar. Dom värmde åter igen fint, och gick sedan in i startvolten med varmbold i volten framför, och innan man visste ordet av så var dom iväg. Sida vid sida låg dom in till första kurvan, DÅ kom en galopp för Hypra. Hon ställde sig snabbt och tog sig igenom första kurvan och då kom en till galopp på bortre långsidan!! Jag kände mig helt överkörd för jag visste att om hon så ens bara tog ett galoppsteg med fram eller bakbenen efter det så skulle hon vara diskad. Ruben varvade på 1.59 annonserades det i högtalarna och Hypra kom en bit bakom.Jag ville bara dö jag var så nervös!! Ett varv till tog dom sig runt och när Hypra kom in i upploppskurvan så brast det för mig, jag grät som ett barn, det blev bara för mycket för mig. Vid målgång så var det bara att skärpa till sig lite för att ta emot henne när hon kom av banan. Annsofie grattade mig och sa att efter andra galoppen så hade hon bara kört på säkerhet, första varvet hade gott på 2.04 och hon kom i mål på 2.06.1.
Det gick som inte att ta in allt utan när Annsofie hjälpt mig att sela av vagnen och man började ta av selen och sätta på svettäcke i väntan på att resultaten skulle annonseras i högtalarna. Och när resultaten väl kom så brast det igen och tårarna rann. Jag kramade Hypra och grät mot hennes hals. Det var en sådan lättnad och jag kände en sådan stolhet att mitt hjärta nästan brast. Hypra har inte haft den bästa starten som 2-åring med lång västperiod och egentligen bara tränats ordentligt sedan midsommar. och så går hon ut och gör en bra tid trots två galopper......!! Fina älskade Hypra!
Behöver jag säga att resan hem kändes så lätt=)